För sex år sen ungefär började jag lyssna på det tyska bandet Tokio Hotel, hur? Jo de va en tjej som skickade några låtar då hon berättade för mig att deras låtar hade hjälpt henne och hon mådde inte bra alls. Den här tjejen pratade jag väldigt mycket med under den tiden och jag fastnade för låtarna fast jag inte hade en aning om vilka de egentligen var först. Där efter gick det utför, jag blev fast och var ett riktigt stort fan utav dom.
Deras konsert i Sverige 2010 var den absolut första konserten jag gått på. Då hade jag inte lyssnat lika mycket på dom dock, men fortfarande gjorde jag det. De kom nytt och jag blev fast igen, men där efter gjorde de inget nytt. De blev tyst och jag tappade greppet helt och har sen dess inte brytt mig och inte lyssnat mer än någon gång då och då, kikar fortfarande in på en blogg om de då och då för o se vad som hänt. Har en poster som jag köpte på konserten som jag satt i ram här hemma och den sitter på väggen och kommer nog alltid göra.

Tänker tillbaka på hur jag kunde sitta och gråta, sitta och skrika rakt ut av lycka när de vann ett pris osv. Hur jag röstade fingrarna av mig på dom, hur jag kunde sitta vid datorn från morgon till kväll bara och leta nya bilder, kolla mer och se vad som hänt, kolla videos på youtube och sånna saker. Tom Kaulitz, ja han var nog min första riktiga kändiscrush. När ja lyssnar tillbaka på deras låtar såhär i efterhand så kan jag gråta av att ja får en kort släng av de känslor jag hade just då, för lite mer än sex år sen. Hört att de ska komma ut ett nytt album i slutet av november i år med, så nu är jag lagomt nyfiken på hur de kommer låta.. Kommer de låta som förr? Kommer Bills röst ha förändrats? Kommer jag tycka deras sound är bra? Ja jag får helt enkelt vänta och se.

So wake me up when it's all over,
when im wiser and im older.

Jag har semester/lov eller vad jag nu ska kalla det, börjar ju skolan igen på måndag för att läsa upp två ämnen. Men efter det är även jag helt klar! I söndags gjorde jag min sista schemadag för sommaren och kommer bara jobba när jag känner för det osv nu, skönt de med faktiskt. Sovit kasst under hela sommaren och därmed inte mått sådär hundra och ändå gått iväg och jobbat. Men nu har jag ju en veckas ledighet, eller ja inte ens det. Ligger tillgänglig för jobb den här veckan och har blivit bokad på både torsdag och fredag än sålänge.

Idag var jag iallafall uppe och träffade Isabelle för första gången som jag skrev tidigare, och herregud jag smälter! Hon var så liten. Jag är så himla stolt att kunna kalla mig faster till mina små brorsbarn. De är helt klart min lycka här i livet.
Efter det stack jag iväg till min fina vän Nella för lite idolmys eftersom de va säsongspremiär idag.

Jag har faktiskt egentligen ingenting intressant att skriva eftersom jag jobbat hela sommaren så har jag inte direkt haft tid till något annat och inte ork för den delen heller om jag ska vara ärlig. Står även tillgänglig imorgon som sagt och kommer ju vara dödstrött om de ringer imorgonbitti och säger åt mig att jobba, klockan är strax efter två och jag är fortfarande vaken och borde väl snart sova ifall att liksom.

Min lilla tjej, Isabelle! 

Nu har jag inte skrivit på ett tag igen. Som vanligt!

Jag har blivit faster för fjärde gången, denna gången åt en liten Isabelle. Har ännu inte träffat lillan och hon är redan 9 dagar gammal. Därför ska jag gå dit nu och träffa lilla prinsessan.

Jag är nu stolt faster åt FYRA små underverk, små prinsessor och prinsar.

Det är de som hänt sen sist, eller ja de som är värt att prata om! Nu ska jag hoppa in i duschen och gå till min bror och träffa två mina små! ?